Fredag den 13:e... En dag förknippad med elände och otur. Vilken idiotisk dag att välja för att gjuta grunden. Klockan 06:00 ringde väckarklockan. Mitt ansvar var att hämta ett elverk på Hyr City, så att slipmaskinen kunde få sin välbehövliga injektion av elektricitet. Allehanda försök med långa förlängningssladdar till grannen kvällen före hade misslyckats. Spänningsfallet blev för stort. Nåväl, innan väckarklockan gjort sitt första pipande läte hade både jag och Carro varit vakna flera gånger för att kolla klockan. Antar att det är ett tydligt symptom på hederlig gjutfrossa. Gjutning är ett obehagligt arbete, så till vida att det är en irreversibel process. Ett misstag är svårt, för att inte säga omöjligt, att enkelt korrigera när väl betongen hunnit brinna.
Efter att ha hämtat elverket var jag på plats vid tomten femton minuter innan betongbilarna dök upp. Då hade klockan hunnit bli 8. Själva gjutningen gick mycket bra. 11 kbm betong krävdes för att fylla upp gjutformen. Med van hand skapade Kennet och hans medarbetere fall mot brunnarna och allt annat som krävs för ett fullgott resultat.
För att plattan skall brinna i rätt takt så krävs det att den vattnas. Jag har under kvällen dansat regndanser av allsköns sort för att få ett fint strilande regn under hela lördagen och söndagen. Tyvärr verkar inte vädergudarna (eller är det SMHI som bestämmer..?) vara på min sida. Vädret under helgen bjuder på regn i stora delar av Sverige men inte på Hammarö. Typsikt. Får antagligen åka ut och spruta vatten på plattan både imorgon och på söndag.
Det har varit en rolig dag, då gjutning av betongplattan till garaget är en viktig milstolpe i projektet. Äntligen kan vi bygga garaget. Snart har vi en byggnad att vara i när vi är på tomten. Fantastiskt.
|
Första betongbilen har backat intill och vi väntar med spänning på betongen |
|
Först läggs betongen ut på de inre delarna av plattan, därefter fylls kantelementen. På detta vis undviks risken att frigoliten lyfter.
|
|
Gjutformen är fylld |
|
Kennet med helikopter |
|
Helikopter utan Kennet... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar