söndag 24 februari 2013

En hel helg vid huset

Vi har spenderat mer eller mindre hela helgen vid huset. Vädret har varit av den bästa sorten och barnen har lekt i snön. Alicia skidtränar och Alexander övar på sina snöänglar, som utförs liggandes på magen i snön. Carro och jag har städat. Två vändor till återvinningscentralen hann det bli. Ett lass fyllt med gips och ett annat med mängder av lastpallar och virke. Det är bara att konstatera att det inte är små mängder som blir över vid ett husbygge. Rätt sjukt att åka till återvinning med saker som aldrig använts. Bara sånt som blivit över. Fast det är nog väldigt svårt att undvika spillet. Vi blir väl fundersamma eftersom det är vi som betalat allt material... Släpvagnen har också använts för att flytta på andra saker. Nästan 1,5 ton med golv lastades på vagnen för att flyttas mellan garage och hus. Måste här passa på att skryta över vår bil. Tidigare hade vi en Alfa Romeo som bruksbil. Kanonläcker och italienskt sportig. Markfrigången var av sådan sort att minsta ojämnhet resulterade i att nosen gjorde en marksyning. Efter två tuffa vintrar tröttnade vi. Alfans diametrala motsats förvärvades. En Land Rover. Med fyrhjulsdrift, dubbdäck och monstruös markfrigång gör den jobbet med bravur. Med släpvagnen hängandes bakom backades det och krånglandes genom drivor och djupsnö på tomten. Helt utan dramatik. Imponerande.

Det golv som jag rotat runt med mellan hus och garage är dels den tidigare inköpta enstavsparketten men också den nyinköpta "felleveransen". Anledningen till citationstecknen är att det nog inte var så fel. Efter konsultation med Byggmax och lite eget luskande har läget klarnat. Byggmax har dels ett butikssortiment och en nätshop. Det golv som köptes först köptes i butik. Elegant förpackat med stora Barlinekloggor på pappen. Dessutom finsidan uppåt på parketten, så att den syns genom plasten. När vi sedan beställde övervåningens golv via näthandeln, så levererades det i vit, fult emballage utan flådiga trryck och Barlinekloggor. Vi misstänkte en sämre produkt. Det visade sig dock vara tysktillverkat Barlinekgolv. De skickar den bara i fulare förpackning när det inte ska ut till butikshyllan. Rätt smart egentligen. Efter att ha lagt ut ett paket av vardera sort för att se hur det blir, så blev vi nöjda. Nyansskillnaden är inte så stor som först befarades. Dessutom kommer inte golven kunna ses samtidigt, så det går inte att upptäcka mindra skillnader i nyans. Första intrycket av golven är annars att de håller god kvalitet. Ytan är snygg och motsvarar förväntningarna. Lacken är matt och en smula sträv när handen förs över den. Det känns äkta. Det kommer bli riktigt läckert när väl det ligger på plats. Skönt är också att slippa lackad trestavsparkett i ek, som var standard i leveransen. Egentligen inget fel på ek men det har blivit ett riktig folkhemsgolv. Nästan varenda nyproduktion har idag lackad trestavsparkett i ek. I den gammeldags atmosfär som vi försöker skapa hade skurgolv i furu egentligen varit det enda korrekta men det funkar inte, rent praktiskt. Den ljust lackade enstavs-asken är till utseendet snarlik men betydligt mer tålig. Ask är stenhårt.

Medan Carro eldade sådant spillvirke som ej kom med till återvinnningen passade jag på att göra lite jobb på högtalarinstallationen. I förra kåken var jag aldrig nöjd med ljudet i takhögtalarna i köket. Detta misstänker jag berodde på hur de satt i taket. Hela taket var nedsänkt för att spotlights skulle gå att fälla in. I denna oisolerade yta sattes högtalarna, utan någon som helst låda bkom. Ett slarvigt utfört jobb som straffade sig i burkigt ljud med klen bas. Nu försöker jag, där det går att ge högtalarna ett begränsat utrymme där de ska sitta. Detta utrymme isoleras, precis som övriga väggar och tak. Det borde bli bättre. I kontrast till den hafsigt utförda köksinstallationen i förra huset, fanns även högtalare i vardagsrummet. Dessa installerades i avstämda MDF-lådor, som passade i mellanbjälklaget. De högtalarna lät helt suveränt. I seriositetsgrad hamnar jag nu någonstans mitt emellan. Tiden är knapp för de übersseriösa nördlösningarna för en sliten förvärvsarbetande småbarnsfar...

Familjens slitvarg. En bil som har fått bekänna färg under bygget.

Barlinek enstav i förgrunden och trestav i bakgrunden. Båda med vit matt lack och 14 mm tjocka. 

Husets mest spektakulära vägg. Och då är allt ännu inte på plats. Notera de tre högtalarlådorna (med vita rör i mitten).

Inget för den som nojjar över elallergi. Sanslösa mängder kabel löper i taken.

Allrummet börjar ta form. 

Alcia och Alexander på mammas gata.

Allt är inte bara hårt jobb. En stund för njutning i solen.


/Andreas





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar